Igår var det dags för höstens styrketester! Vi testar i tre övningar: chins, dips och brutalbänk. Brutalbänken går ut på att man hänger uppochned i knävecken och ska kasta sig uppåt, som en extrem variant av sit-ups. En riktig magdödare!
Sedan i år har jag kört ett annorlunda tränings-upplägg jämfört med tidigare, som inneburit att jag i stort sett inte tränat nån styrketräning alls. Detta för att ha mer ork och fokus på konditionsträningen i år. Så jag var lite nervös inför testerna, i fall jag skulle ha blivit mycket svagare än förr. Men det roliga var att det gick jättebra! :) Jag satte nytt personbästa i dips och det lär jag nog tacka all smirredrag jag gjort i sommar för! Dessutom gjorde jag bra resultat i de andra övningarna också, så jag är väldigt nöjd. Jag kan tryggt träna vidare med vetskapen om att jag inte förlorat nån styrka. :) Och jag har en fin träningsvärk nu som påminnelse om gårdagen också...
I morse var det stakintervaller i regnet. Tungt att ta sig ut, men väl igång blev det ett riktigt bra pass. Sparring gör ju alltid att man pressar sig lite extra!
På förmiddagen har jag också hunnit med att göra ett vilo-EKG och varit inne med tummen på besiktning. EKG gör man eftersom man som konditionsidrottare pressar man sin kropp till det yttersta och det är viktigt att kontrollera så att man är helt frisk och för att kunna upptäcka eventuella fel tidig och är ett effektivt sätt för att förhindra plötslig hjärtdöd hos elitidrottare. Nu är detta, tack och lov, väldigt ovanligt bland unga idrottare och inget som jag har anledning att oroa mig över. Men det är väldigt bra att göra en sån här kontroll då och då i alla fall!
Tummen fick bra besked också, vilket var en väldig lättnad! Jag har fortfarande lite ont i leden och lite svullnad som gör att jag inte har full rörlighet än. Men ortopeden trodde att olyckan skulle vara helt glömd inom 4 veckor och sa att det bara var att träna på och det var ju det bästa han kunde säga! :)
Nu har jag välbehövlig vila ända fram till fredag morgon då vi ska köra det fruktade löptestet: 3000 m på bana. Det enda testet som jag verkligen kan gruva mig inför. Löpning är inte riktigt min starka sida. Men jag ska tänka positiva tankar och intala mig att 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt...
Sedan i år har jag kört ett annorlunda tränings-upplägg jämfört med tidigare, som inneburit att jag i stort sett inte tränat nån styrketräning alls. Detta för att ha mer ork och fokus på konditionsträningen i år. Så jag var lite nervös inför testerna, i fall jag skulle ha blivit mycket svagare än förr. Men det roliga var att det gick jättebra! :) Jag satte nytt personbästa i dips och det lär jag nog tacka all smirredrag jag gjort i sommar för! Dessutom gjorde jag bra resultat i de andra övningarna också, så jag är väldigt nöjd. Jag kan tryggt träna vidare med vetskapen om att jag inte förlorat nån styrka. :) Och jag har en fin träningsvärk nu som påminnelse om gårdagen också...
I morse var det stakintervaller i regnet. Tungt att ta sig ut, men väl igång blev det ett riktigt bra pass. Sparring gör ju alltid att man pressar sig lite extra!
På förmiddagen har jag också hunnit med att göra ett vilo-EKG och varit inne med tummen på besiktning. EKG gör man eftersom man som konditionsidrottare pressar man sin kropp till det yttersta och det är viktigt att kontrollera så att man är helt frisk och för att kunna upptäcka eventuella fel tidig och är ett effektivt sätt för att förhindra plötslig hjärtdöd hos elitidrottare. Nu är detta, tack och lov, väldigt ovanligt bland unga idrottare och inget som jag har anledning att oroa mig över. Men det är väldigt bra att göra en sån här kontroll då och då i alla fall!
Tummen fick bra besked också, vilket var en väldig lättnad! Jag har fortfarande lite ont i leden och lite svullnad som gör att jag inte har full rörlighet än. Men ortopeden trodde att olyckan skulle vara helt glömd inom 4 veckor och sa att det bara var att träna på och det var ju det bästa han kunde säga! :)
Nu har jag välbehövlig vila ända fram till fredag morgon då vi ska köra det fruktade löptestet: 3000 m på bana. Det enda testet som jag verkligen kan gruva mig inför. Löpning är inte riktigt min starka sida. Men jag ska tänka positiva tankar och intala mig att 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt...