Löptest i morse då..! Egentligen skulle vi ha kört det på Hovvallen som bara ligger några hundra meter ifrån lägenheten, men när vi kom dit visade det sig att hela stadion var belamrad av högstadieungdomar med friidrottsdag! Så efter ett snabbt beslut transporterades alla löpare till banan i Krokom, två mil bort.

Det passade mig riktigt bra. Inget överflödigt folk där, bara vi som sprang och två coacher som tidtagare. Jag hade ju gruvat mig ett tag innan det här testet, så det var perfekt att få springa på en liten stadion utan några förväntningar. Och det gick bra! Tror faktiskt att det var ett nytt pers till och med! En blygsam tid om man jämför med många andra, men jag är såklart väldigt nöjd ändå. Hade en mycket bättre känsla i benen än på länge, kanske för att jag var på massage igår.

I morgon ska jag och Henrik åka till Sikås, knappt en timme här ifrån Östersund, där hans familj har en liten stuga. Det blir en snabbvisit och lite mys innan vi kommer tillbaka på söndag och ska packa väskorna igen. På måndag bär det iväg till Italien med militärlaget!

Igår var det dags för höstens styrketester! Vi testar i tre övningar: chins, dips och brutalbänk. Brutalbänken går ut på att man hänger uppochned i knävecken och ska kasta sig uppåt, som en extrem variant av sit-ups. En riktig magdödare!

Sedan i år har jag kört ett annorlunda tränings-upplägg jämfört med tidigare, som inneburit att jag i stort sett inte tränat nån styrketräning alls. Detta för att ha mer ork och fokus på konditionsträningen i år. Så jag var lite nervös inför testerna, i fall jag skulle ha blivit mycket svagare än förr. Men det roliga var att det gick jättebra! :) Jag satte nytt personbästa i dips och det lär jag nog tacka all smirredrag jag gjort i sommar för! Dessutom gjorde jag bra resultat i de andra övningarna också, så jag är väldigt nöjd. Jag kan tryggt träna vidare med vetskapen om att jag inte förlorat nån styrka. :) Och jag har en fin träningsvärk nu som påminnelse om gårdagen också...

I morse var det stakintervaller i regnet. Tungt att ta sig ut, men väl igång blev det ett riktigt bra pass. Sparring gör ju alltid att man pressar sig lite extra!

På förmiddagen har jag också hunnit med att göra ett vilo-EKG och varit inne med tummen på besiktning. EKG gör man eftersom man som konditionsidrottare pressar man sin kropp till det yttersta och det är viktigt att kontrollera så att man är helt frisk och för att kunna upptäcka eventuella fel tidig och är ett effektivt sätt för att förhindra plötslig hjärtdöd hos elitidrottare. Nu är detta, tack och lov, väldigt ovanligt bland unga idrottare och inget som jag har anledning att oroa mig över. Men det är väldigt bra att göra en sån här kontroll då och då i alla fall!

Tummen fick bra besked också, vilket var en väldig lättnad! Jag har fortfarande lite ont i leden och lite svullnad som gör att jag inte har full rörlighet än. Men ortopeden trodde att olyckan skulle vara helt glömd inom 4 veckor och sa att det bara var att träna på och det var ju det bästa han kunde säga! :)

Nu har jag välbehövlig vila ända fram till fredag morgon då vi ska köra det fruktade löptestet: 3000 m på bana. Det enda testet som jag verkligen kan gruva mig inför. Löpning är inte riktigt min starka sida. Men jag ska tänka positiva tankar och intala mig att 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt, 3000 meters-test är roligt...